Låt oss inte hitta enkla förklaringar till självmordets inre och yttre dramatik.
Nu tror jag inte själv att bakgrunden och orsakerna kan vara hur många som helst.
Och bland många sk möjliga skäl till att utlösa och genomföra ett regelrätt självmord så tror jag att dom som vet något om just självmord håller med.
Jag tänker på dom som arbetar med det på bred vårdande front kan ringa in problematiken med några områden som dessa:
x Sjukdomar skilda slag.
x En oväntad och plötslig arbetslöshet.
x Skilsmässa.
x Alkohol och drogmissbruk.
x En känsla av livets meningslöshet.
x Tomhetskänsla.
Men i allt detta så finns det som vi sällan eller aldrig har mord att tala om: makt!
Att äga makt över sitt liv är som att vara kusin till Gud.
Och runt denna maktsfär kan allt annat samlas på skilda sätt. Anta nya former. Förstärkas. Förnyas. Upprepas.
Inom sjukvården talar man bl a om sjukdomsvinster av olika slag.
I många sjukdomar finns detta rätt så uppenbara inslag.
Omvärlden som främst nära anhöriga och vänner får liksom finjustera allt av sig för att
saker görs rätt...på rätt tid...rätta ord....Och man håller andan för att alla pusselbitar kommer
på plats.
Skuld föder ofta fram en känsla av vanmakt...maktlöshet...hjälplöshet.
Allt man gör tycks inte hamna i god jord utan mer till en grav.
Maktlöshet i sin svåraste och hjälplösaste form kan också bli själva grogrunden till hat och den faktiska
önskan att man önskar bort en människa från jordelivet.
Som nån sa...nu vet jag ju var han befinner sig....här på denna plats....denna grav.
Innan dess levde vi alla berörda i ett konstant helvete av skuld ....ovishet.........
Som sagt. När beslutet om att använda den slutliga egenmakten är taget, infinner sig ett kusligt, ironiskt lugn och en avslappning. Ett lugn som lätt misstolkas av omgivning och arbetskamrater. Om det finns arbetskamrater och en omgivning .
SvaraRadera